Posters
Programmet uppdateras löpande
Programmet uppdateras löpande
Charlotte Angelhoff
Bakgrund
Sömnstörningar har blivit ett vanligt folkhälsoproblem och sträcker sig allt längre ner i åldrarna. Pediatric Insomnia Severity Index (PISI) innehåller sex frågor baserade på ICSD-II kriterier för insomnia och beskriver föräldrars upplevelse av barns sömn under den senaste veckan.
Syftet med studien var att presentera en validerad och reliabilitetstestad svensk version av PISI.
Material och metod
Den engelska versionen av PISI översattes till svenska, diskuterades och översattes därefter återigen tillbaka till engelska. Föräldrar till friska barn i åldern 3-10 år besvarade den svenska versionen av PISI och KIDSCREEN- 27 vid två tillfällen. Explorativ och bekräftande faktoranalys utfördes av svaren vid första tillfället, och mellan svaren vid första och andra tillfället. Strukturerad ekvationsmodellering, och korrelationer mellan PISI och KIDSCREEN-27 utfördes och analyserades.
Resultat
Frågeformulären fylldes i av 160 föräldrar vid första tillfället, varav 100 föräldrar fyllde i vid andra tillfället. Barnens medelålder var 6,9 år (sd ± 2,2, åldersspann 3,0-10,7 år), 44 procent var flickor. Den bekräftande faktoranalysen hittade två korrelerade faktorer, insomningssvårigheter (SOP) och svårigheter att behålla sömn (SMP). Den svenska versionen av PISI visade sig vara bra konstruerad och ha god reliabilitet. De två faktorerna av PISI påverkade alla dimensionerna av KIDSCREEN-27.
Slutsats
Den svenska versionen av PISI kan användas för screening av sömnproblem hos barn i åldern 3-10 år. PISI är ett bra hjälpmedel att använda vid samtal med föräldrar om barns sömn och vid utvärdering av behandling. PISI är även en tillgång för forskare som studerar barns sömn såväl inom hälsovård som psykiatrisk och somatisk sjukvård.
Pernilla Garmy
ABSTRACT
Otillräcklig sömn är ett folkhälsoproblem som påverkar den psykiska och fysiska hälsan hos barn och ungdomar. Klagomål om sömnbesvär är särskilt vanligt bland ungdomar. Denna longitudinella studie syftade till att undersöka huruvida sömnlängd, väckningssvårigheter, trötthet i skolan och familjens ekonomiska situation bland flickor och pojkar på låg- och mellanstadiet (6-10 år) kan förutsäga symptom på insomni hos tonåringar på högstadiet och gymnasiet (14-16 år). Barn på lågstadiet och mellanstadiet (n = 522, 49,8 % flickor) i södra Sverige besvarade ett frågeformulär vid baslinjemätningen (9,4 år, SD 1,28 år) och vid uppföljning på högstadiet och gymnasiet (ålder 14,3, SD 0,69). Logistiska regressionsanalyser användes för att undersöka om trötthet i skolan, problem med att vakna, kort sömnlängd och upplevd familjeekonomi vid baslinjen förutspådde symptom på insomni vid uppföljning. Resultatet visade att upplevd ganska dålig/mycket dålig familjeekonomisk situation (OR 3,3) och kort sömnlängd (< 10 timmar) (OR 2,3) bland flickor vid baslinjen var associerade med symtom på insomni vid uppföljningen. Att ha problem med att vakna bland pojkar vid baslinjen var associerat med symtom på insomni vid uppföljning (OR: 3,6). Kort sömnlängd, problem med att vakna och upplevd dålig familjeekonomi under barndomen var kopplade till symtom på insomni hos ungdomar. Skillnader mellan flickor och pojkar i föreliggande studier motiverar ytterligare studier för att effektivt kunna ge stöd till ungdomar med sömnbesvär.
Pernilla Garmy
Background
The Minimal Insomnia Symptom Scale (MISS) is a three-item screening instrument that has been found to be psychometrically sound and capable of screening for insomnia among adults and older people. This study aimed to test the measurement properties of the MISS together with an additional item focusing on daytime functioning among adolescents using the Rasch measurement model.
Methods
A cross-sectional design was used, and data from adolescents (age 13-17 years, n=3022) were analyzed using the Rasch measurement model.
Results
The MISS had good measurement properties. When adding the item “daytime disturbance”, the measurement properties deteriorated. When replacing the original MISS item “not rested by sleep” with the item “daytime disturbance”, the measurement properties slightly improved. We label this new scale the MISS-Revised (MISS-R). The reliability was better for the MISS-R (0.55) compared to the MISS (0.50). The optimal cut-off was found to be >6 points, both for the MISS and the MISS-R.
Conclusions
This study provides general support that both the MISS as well as the MISS-R have good fit to the Rasch model. At this stage, neither the MISS nor the MISS-R can be advocated over the other for use among adolescents, although the MISS-R had slightly better reliability than the MISS. Additional studies are needed to determine the clinically optimal cut-score for identification of insomnia.
Elisa De Mello E Souza Meth
Background
Whether the length, midpoint and day-to-day instability of the 24-h eating interval are associated with cancer morbidity and fatal cancer in older men is unknown.
Method
We used data from 941 community-dwelling men aged 71 years who participated in the Uppsala Longitudinal Study of Adult Men. Meal timing variables were derived from seven-day food diaries. We also assessed the reported daily energy intake reliability using the Goldberg method.
Results
During a mean observational period of 13.4 years, 277 men (29.4%) were diagnosed with cancer. Furthermore, 191 men (20%) died from cancer during 14.7 ± 5.2 years of follow-up. A Cox regression adjusted for potential confounders (e.g., smoking status) indicated that none of the meal timing variables significantly predicted the risk of primary cancer morbidity or fatal cancer in the entire cohort. However, among men with accurate reports of daily energy intake (n=496), each extension of the regular daily eating interval by ~80 min (one standard deviation) was associated with a greater risk of cancer with a fatal outcome (HR [95-CI]: 1.30 [1.02-1.66], P<0.03).
Conclusion
Our study thus emphasizes the need to consider the reliability of dietary records in nutritional cancer epidemiology. Whether curtailing the daily eating interval can be a potential behavioral strategy to reduce the risk of fatal cancer among older men warrants further investigation.